Jag försöket gott folk. Jag försöker så gott jag kan att leva mitt liv trots min långa längtan efter barn. Det är skönt att vi har fullt upp, mannen och jag. Vi är mitt i renoveringskaoset av huset, jag har att göra varje dag. Till helgen kommer vi flytta bort våra saker och förhoppningsvis kan vi sova vår första natt i vårt hus. Det känns pirrigt.
Jag har inte tänkt och vi har inte pratat någonting kring barn sedan beskedet i måndags. Jag är inställd på att äta Pergotime dubbelkur och jag har inga förhoppningar eller förväntningar på att det kommer att fungera. Sen ska jag inte fundera så mycket mer på det, leva som vanligt. Dricka kaffe, träna som jag brukar, ta några glas vin med vänner, röka om jag så önskar. Jag tänker inte låta livet försvinna bara för att jag har svårigheter att få barn. Ledsen kommer jag bli den dagen någon säger att jag aldrig kommer kunna få barn. Det betyder att jag inte kommer bli ledsen, för jag kommer få barn.
Ha det gott, vi hörs!
