Är det något jag lärt mig under mina ynka 20 år är det att aldrig ta någon skit. Inte från någon människa. Det kvittar vem det är, INGEN sätter sig på mig.
Under dessa ynka 20 år har jag varit med om en hel del. Inga småsaker direkt. Det handlar om ätstörningar, ett otroligt destruktivt förhållande och en hel del självmordstankar. Läkarbesök hit, mediciner dit. Allt tack vare min osäkerhet.
Duger jag som jag är? Är jag älskad? Jag måste vara bäst, annars är jag inte tillräckligt bra, eller hur? Är jag värd något? Vad har jag att komma med i världen?
Dessa tankar drogs jag med i många år. Ångesten växte sig större och större. Tillslut kunde jag inte leva med mig själv. Jag duger inte, jag kan inte, jag vill inte. Vissa av tankarna är kvar idag också, det kan jag inte neka till, men idag är jag mycket starkare än dom. Folk säger att tankens kraft är störst. Det är fel, jag är störst. Mitt ego är störst. Så måste det vara. Man måste vara en egoist för att må bra. Jag före allt. Därför kan jag inte tillåta att människor försöker, på ett eller annat sätt gör mig illa. Inte en chans. Dom är dumma som ens försöker. Jag är starkare än dom. Jag tror inte på "en andra chans".
Något jag märkt under min resa är hur myrket andra människor avundas. Jag får ofta höra "jag önskar att jag kunde tänka som du, bara sikta i folks åsikter och köra mitt race". Detta är också människor som sedan försökt köra med mig. Jag tror det är för att testa mig. Dom personerna får direkt ta flyget ut ur mitt liv. Dom är inte välkomna att följa med mig under min resa. Jag vill inte resa med dessa människor.
Jag är en otroligt ödmjuk, snäll och lojal tjej. Något annat behöver ni inte tro. Jag är en dröm, det är jag, men jag kan också bli din största mardröm. Kom inte här och försök förstöra för mig. Det leder inget till, för jag har tagit tillräckligt med skit i mitt liv.
Kommentera