Torsdagens besök gav mig både besvikelse och hopp. Det har inte hänt något och hans kommentar var "du har så fruktansvärt många äggblåsor, jag har aldrig sett något liknande". Det kan tydligen göra det svårt att få till det med sprutor också då risken är stor att det blir alldeles för många ägg som släpper och femlingar är det inget tal om. Tvillingar är dock ett möjligt alternativ från min och mannens sida som vi också förklarade för läkaren som efter en stund okejade, men BARA två. Detta efter att jag använt valpögon och tårar. Funkar alltid hos män.
Nu är jag på tredje dagen med Provera. En vecka kvar och än så länge reagerar jag mer positivt på dessa än jag gör på Primolut Nor. Ingen ångest här inte. Dock känner jag mensvärk redan nu, vet inte om jag borde det? Hur som helst. Mensdag 2 börjar vi med Puregon, en gång dagligen tills ETT (det måste bli ett eller möjligtvis två) ägg är moget. Det känns spännande och jobbigt, men så värt det.
Vi pratade lite om hur länge jag kan spruta. Gyn menade på att det går hur länge som helst, det handlar om hur jag mår. Bakslag är tungt, som fan. Han sa att det enda vi kan göra är att hålla humöret uppe. Jag försöker, med pepp från läkare och pojkvän. Han sa också att jag får göra IVF när jag är 25 men innan dess lovade han att jag skulle vara gravid. Det gäller bara att få fram den dos injektion som ger mig ETT moget ägg och det kan tydligen ta ett tag. Var sak tar sin tid. För övrigt kostar varje månad med sprutor 1500. Det är som dom säger, barn kostar pengar.
Kommentera