Jag har två arbetskamrater som vet. Vi är i samma ålder och dom är stöttande. Den ena av dom är gravid själv men det är ju bara mysigt.
Ikväll fick jag hjälp med injektionen då jag ärligt talat tycker det är konstigt att sticka mig själv. Eftersom jag jobbar i vården är injektioner något vi ger varje dag och jag får väl lov att erkänna att min kollega gjorde det med aningen mer rutin än min älskade fästman, men det håller vi för oss själva va? Alla är vi barn i början.
Nu börjar det dra ihop sig mot VUL. På måndag morgon är det dags men jag vågar inte hoppas något ännu. Jag har haft lite blödningar i eftermiddag och jag vet inte om det är mens eller biverkningar av Puregon. Vi får se hur trosan ser ut imorgon bitti. Positivt är att jag känner hugg och stick från äggstockarna och lite som mensvärk. Det är väl ett gott tecken?
Ikväll tänker jag vara på gott humör. Killen är ute på galej men jag kommer åka raka vägen hem till sängen, klockan ringer 05.45 imorgon bitti och en dag på jobbet väntar. Hatar att sova själv men jag får krama kudden som är sprutade med hans parfym :)
Kram på er alla kämpar!
Kommentera